blindkarlek

Konstigt nog så har jag börjat förtränga mr X hur det var att leva med honom, Jag träffade han här om dagen och det visade sig att han var exakt lika dan och jag trodde att han skulle ha händrat på sig!
Denna gång så slog han inte mig men det var nog bara för att jag är gravid.
Och jag fick avsmak av honom och drog efter 10 min jag kände bara hur detta inte skulle funka!
Sedan så gick jag in på min blogg som jag nästan aldrig  är inne och läser PGA. att jag vill glömma allt! Men jag har kommit på att det är inte så bra och glömma!
Så jag är super glad för att jag har skrivit ner en del saker som man lätt "glömmer" små detaljer som lätt försvinner, När jag läser min blogg så vill jag bara gråta! och är super lycklig att min bebis i magen inte är hans. Och att jag har gått vidare, Jag har köpt hus har egetföretag och underbara vänner! Jag har tagit tag i mig själv, men visst vissa dagar så saknar jag honom o andra dagar så känner jag bara hat! undra om jag kommer känna så resten av mitt liv? Och jag undrar vad jag saknar hos honom? Det finns inget att sakna! eller är det bara för att vi har varit med om så mycket?
I bland så kan jag ångra att jag inte har anmält mr X men nu känns det som att allt är försent! Det var över ett halvår sedan han höjde handen mot mig!
Men det känns som igår ändå!!!

Men jag har ändå fått ärr för livet ett exempel är: Att jag lämnade killen som gjorde så att jag lämnade Mr X för att jag blev för rädd till slut, jag trodde att han skulle behandla mig som Mr X gjorde..

Nu när jag har flyttat och det plingar på dörren så Öpnnar jag aldrig om jag inte väntar på besök men jag springer ändå upp på övervåningen och kollar ner vem som står dära. Och öppnar inte om jag inte vet vem det är.
Det är ju ganska sjukt att jag känner så! man ska inte behöva känna så man ska kunna öppna dörren utan att vara rädd!

Jag hoppas bara att all rädsla ska försvinna innan min lilla flicka kommer till världen! Jag vill inte utsätta henne för honom och jag hoppas att han låter mig vara som han har gjort nu ett bra tag!

Nu kan jag förstå hur min mamma kände sig, när hon inte kunde hjälpa mig, Det ända hon kunde göra va att finnas där för mig när jag var ledsen och be för att jag skulle överleva en dag till hemskt! Kan inte förstå hur min mamma stod ut! Jag skulle bli helt förstörd i fall min flicka träffade en sån kille när hon är runt 18 år och har en egen vilja... Vet inte om jag skulle klara av det! Jag skulle nog ha plågat honom och tagit mitt straff och sitta inne! Ingen skulle få göra illa min flicka....

Livet är så konstigt i bland! Från att ha left i rädsla och i förnedring i flera år, Till att ha flyttat till hus, egetföretag, bra med pengar och ska snart få världens finaste flicka!

Jag som trodde att mitt liv skulle i en rullstoll och jag skulle sitta o vara som 4 år igen, eller att någon skulle hitta mig död i min lägenhet! Livet kan verkligen förändras! Och det tackar jag gudarna för en i dag!
Känner mig mycke lyckligare och att ingen eller inget kan döda mig just nu....