Ångest
Idag har jag haft Ångest en sån dära jobbig känsla att jag bara vill ta bort bloggen och glömma och förlåta för allt som har hänt. I bland så hatar jag han så och i bland så älskar jag han så. Jag kommer nog aldrig glömma eller sluta alska honom! Men många undrar hur jag kan älska honom, jag älskar inte den onda delen av han så klar, jag älskar ju den snälla delen. Han har ju en snäll och fin sida oxå.
När han tröstar mig, när han bäddar om mig, när han håller om mig på nätterna, när han berättar hur mycket han älskar mig, när han hjälper mig med läxorna, när han bara finns dära, när han lagar soppa till mig när jag är sjuk, när han fixar o donar till mig, när jag får bestämma vad vi ska se på tv, när han låter mig se ut som jag vill o han säger att jag är vacker, när han ger mig massage till mig när ja har ont i ryggen, när han pussar på min tå när jag har gjort illa den, när han berättar hur duktig jag är, ååå vad jag älskar han då!
Men mitt i allt detta så kommer våra bråk. När han skriker varför har du pratat med Emanuel? eller varför pratar du med killar? har du knullat med dom? va? va? svara då!!!!!!! du ska inte ha några kill kompisar, du måste välja!! mig eller dina andra killar din HORA!!!
Du ska ringa till alla i din telfonbok och säga att du aldrig vill veta av dom! och att du är tillsammans med mig! fattar du?!
Jag är tvungen och ringa upp alla mina kill kompisar och säga att jag är tillsammans med X och jag vill aldrig veta av dig igen. Men jag han ändra vissas namn till tjej namn men det var inte många. Han satt brevid mig och såg till så att jag ringde upp en efter en från min tel bok. Han sitter och säger att om jag verkligen älskar honom så skulle jag ha gjort det hära självmant utan att sitta och gråta som en bebis. Han sitter och säger hur äcklig jag är som har knullat med va ända kille jag har i min telbok, och hur han äcklar sig av mig.
Detta ångrar jag mig så hårt än i dag! jag ångrar att jag gick med på att förlora mina nära o kära för hans skull!
Vad trodde jag egentligen? att vi skulle ha det så mycket bättre? nu när jag tänker på det! så skrattar jag bara åt mig själv!
I bland så känns det som att jag är två personer, ena dagen önskar jag att han bara försvann! andra dagen vill jag bara tillbaka! men jag vet ju innerst inne hela tiden att det skulle aldrig funka och att det aldrig skulle bli bättre vad vi än gjorde. varför vill man stanna kvar men ändå inte?
I morgon så kommer jag berätta när han slog mig dagen efter min mormor dog och hur han skrattar och säger att det var rätt åt mig att min mormor dog för ingen vill ha en hora till barnbarn. Sen hur han tar försöker fly för mitt liv! och hur jag ljög för min mamma dagen efter! och hur han hindrade mig att träffa folk under en tid för att ingen skulle se mina blå märken och dom rödsprängda ögonen som jag hade fått pga syre brist! Jag var helt förstörd och fick inte träffa någon,Men som tur var så fick jag syn på Emeli dagen efter och jag sprang fram till henne och "låsades" prata om jobb, men i stället så berättade jag för henne vad som hade hänt. Hur jag log mot X samtidigt som jag berättade händelsen för Emeli jag ville bara lätta mitt hjärta jag ville att någon skulle veta vad som hade hänt om jag skulle dö idag! vem dom skulle börja leta efter.
När han tröstar mig, när han bäddar om mig, när han håller om mig på nätterna, när han berättar hur mycket han älskar mig, när han hjälper mig med läxorna, när han bara finns dära, när han lagar soppa till mig när jag är sjuk, när han fixar o donar till mig, när jag får bestämma vad vi ska se på tv, när han låter mig se ut som jag vill o han säger att jag är vacker, när han ger mig massage till mig när ja har ont i ryggen, när han pussar på min tå när jag har gjort illa den, när han berättar hur duktig jag är, ååå vad jag älskar han då!
Men mitt i allt detta så kommer våra bråk. När han skriker varför har du pratat med Emanuel? eller varför pratar du med killar? har du knullat med dom? va? va? svara då!!!!!!! du ska inte ha några kill kompisar, du måste välja!! mig eller dina andra killar din HORA!!!
Du ska ringa till alla i din telfonbok och säga att du aldrig vill veta av dom! och att du är tillsammans med mig! fattar du?!
Jag är tvungen och ringa upp alla mina kill kompisar och säga att jag är tillsammans med X och jag vill aldrig veta av dig igen. Men jag han ändra vissas namn till tjej namn men det var inte många. Han satt brevid mig och såg till så att jag ringde upp en efter en från min tel bok. Han sitter och säger att om jag verkligen älskar honom så skulle jag ha gjort det hära självmant utan att sitta och gråta som en bebis. Han sitter och säger hur äcklig jag är som har knullat med va ända kille jag har i min telbok, och hur han äcklar sig av mig.
Detta ångrar jag mig så hårt än i dag! jag ångrar att jag gick med på att förlora mina nära o kära för hans skull!
Vad trodde jag egentligen? att vi skulle ha det så mycket bättre? nu när jag tänker på det! så skrattar jag bara åt mig själv!
I bland så känns det som att jag är två personer, ena dagen önskar jag att han bara försvann! andra dagen vill jag bara tillbaka! men jag vet ju innerst inne hela tiden att det skulle aldrig funka och att det aldrig skulle bli bättre vad vi än gjorde. varför vill man stanna kvar men ändå inte?
I morgon så kommer jag berätta när han slog mig dagen efter min mormor dog och hur han skrattar och säger att det var rätt åt mig att min mormor dog för ingen vill ha en hora till barnbarn. Sen hur han tar försöker fly för mitt liv! och hur jag ljög för min mamma dagen efter! och hur han hindrade mig att träffa folk under en tid för att ingen skulle se mina blå märken och dom rödsprängda ögonen som jag hade fått pga syre brist! Jag var helt förstörd och fick inte träffa någon,Men som tur var så fick jag syn på Emeli dagen efter och jag sprang fram till henne och "låsades" prata om jobb, men i stället så berättade jag för henne vad som hade hänt. Hur jag log mot X samtidigt som jag berättade händelsen för Emeli jag ville bara lätta mitt hjärta jag ville att någon skulle veta vad som hade hänt om jag skulle dö idag! vem dom skulle börja leta efter.
Kommentarer
Trackback
