;)
Ångest
När han tröstar mig, när han bäddar om mig, när han håller om mig på nätterna, när han berättar hur mycket han älskar mig, när han hjälper mig med läxorna, när han bara finns dära, när han lagar soppa till mig när jag är sjuk, när han fixar o donar till mig, när jag får bestämma vad vi ska se på tv, när han låter mig se ut som jag vill o han säger att jag är vacker, när han ger mig massage till mig när ja har ont i ryggen, när han pussar på min tå när jag har gjort illa den, när han berättar hur duktig jag är, ååå vad jag älskar han då!
Men mitt i allt detta så kommer våra bråk. När han skriker varför har du pratat med Emanuel? eller varför pratar du med killar? har du knullat med dom? va? va? svara då!!!!!!! du ska inte ha några kill kompisar, du måste välja!! mig eller dina andra killar din HORA!!!
Du ska ringa till alla i din telfonbok och säga att du aldrig vill veta av dom! och att du är tillsammans med mig! fattar du?!
Jag är tvungen och ringa upp alla mina kill kompisar och säga att jag är tillsammans med X och jag vill aldrig veta av dig igen. Men jag han ändra vissas namn till tjej namn men det var inte många. Han satt brevid mig och såg till så att jag ringde upp en efter en från min tel bok. Han sitter och säger att om jag verkligen älskar honom så skulle jag ha gjort det hära självmant utan att sitta och gråta som en bebis. Han sitter och säger hur äcklig jag är som har knullat med va ända kille jag har i min telbok, och hur han äcklar sig av mig.
Detta ångrar jag mig så hårt än i dag! jag ångrar att jag gick med på att förlora mina nära o kära för hans skull!
Vad trodde jag egentligen? att vi skulle ha det så mycket bättre? nu när jag tänker på det! så skrattar jag bara åt mig själv!
I bland så känns det som att jag är två personer, ena dagen önskar jag att han bara försvann! andra dagen vill jag bara tillbaka! men jag vet ju innerst inne hela tiden att det skulle aldrig funka och att det aldrig skulle bli bättre vad vi än gjorde. varför vill man stanna kvar men ändå inte?
I morgon så kommer jag berätta när han slog mig dagen efter min mormor dog och hur han skrattar och säger att det var rätt åt mig att min mormor dog för ingen vill ha en hora till barnbarn. Sen hur han tar försöker fly för mitt liv! och hur jag ljög för min mamma dagen efter! och hur han hindrade mig att träffa folk under en tid för att ingen skulle se mina blå märken och dom rödsprängda ögonen som jag hade fått pga syre brist! Jag var helt förstörd och fick inte träffa någon,Men som tur var så fick jag syn på Emeli dagen efter och jag sprang fram till henne och "låsades" prata om jobb, men i stället så berättade jag för henne vad som hade hänt. Hur jag log mot X samtidigt som jag berättade händelsen för Emeli jag ville bara lätta mitt hjärta jag ville att någon skulle veta vad som hade hänt om jag skulle dö idag! vem dom skulle börja leta efter.
Min saning
Så här tar han kontrollen
Så här tar han kontrollen: |
1. Han får dig att tvivla på ditt eget minne. ”Jag kommer inte ihåg det. Jag förstår inte vad du talar om” |
Allt detta stämmer in på mig! tyvärr! Nu ska jag hämta mina antäckningar och börja skriva.
Första slaget
Så kommer första slaget, smärta, förvåning, ilska, allt finns i kroppen och huvudet.Jag och min tjej kompis hade varit ute och käkat och tagit EN öl jag var så kär i min pojkvän riktig kärlek. Jag tog en taxi HEM till dig för att sova och träffa dig jag hade saknat dig så! Taxi chafören som jag åkte med var så prat glad och rolig, jag minns hur gått han pratade om sin dotter och hans fru. Jag hoppade av taxi bilen och betalade och önskade han en trevlig kväll. Jag sprang fram till min älskade och berättade hur gullig taxi chafören var, du kollar mig i ögonen jag ser redan nu att något inte stämde.
Du skriker har du knullat med taxi chafören, jag står som ett fråge tecken och börjar skrika på dig.
Det var vårat första bråk, du smäller till mig över örar och sparkar mig en gång på benen. Jag försöker komma loss från dig jag är så arg nu! och tänker åka hem! jag lyckas komma undan och åka hem. Dagen efter bombar du med förlåt sms, jag åker till närakuten för mitt öra värker! du hade spräkt min trum hinna och jag har fått ett blå märke på benet. Läkaren märkte direkt att jag hade blivit misshandlad. Det var hära min löngn började!
Varför gör Du så här, Du kan inte ha menat det hära. Jag förlät, trodde inte att det skall hända igen. ”Du måste ju fatta att man inte gör så”. Det gick månader innan du äns höjde handen eller skrek till mig igen! Men självklart så kom det igen och igen, oohh gud jag minns inte hur många gånger du har misshandlat mig på alla sätt.
De här åren har bestått i så många slag att jag inte kan räkna dem, ärr på och i kroppen, minnen och platser jag helst vill glömma för de innebär misshandel. De ärr som sitter djupast är dock alla de gånger jag blivit kallad för hora, fnask,fitta,fetto,äckel,slampa mm inte blivit trodd på, blivit hotad, känt mig rädd, t o m haft dödsångest. Ärren som gör att jag har svårt att känna tilltro till andra människor, framför allt män, svårt att leva ett normalt liv. SVÅRT ATT GLÖMMA.
Han kan skämta med mig ibland och nypa mig i magen som inte är alltför platt. Han säger att han älskar min kropp och att han är besatt av den. Han tittar på mig och säger att han älskar mig . Han har aldrig någonsin haft så intensiva känslor för någon. Han har aldrig träffat någon
som är så vacker, intelligent och generös. Han älskar när jag tittar på honom, han älskar mina ögon.
Han ber om ursäkt för att han sårar mig ibland… för att han skriker och överreagerar. Men det är faktiskt mitt fel att han blir arg. Älskar man någon så ska man kunna läsa av den personen och förstå när man sårar. Det är jag som alltid sårar honom omedvetet, och därför har han rätt att bli arg och skrika och slå på mig. Jag förolämpar ju honom, så då har han rätt att förolämpa mig. Han förstår att jag inte vill såra honom, han vet innerst inne att jag älskar honom. Innerst inne vet han att han överreagerar, men det är ju faktiskt för att jag beter mig så idiotiskt ibland. När han slår mig och skriker på mig så börjar jag gråta och skriker att han ska sluta och håller mina händer för huvudet, jag vill inte att han ska slå mig i huvudet.
Aj han slog mig i ryggen jag tar mig på ryggen och gråter. Han skrattar och hånar mig och säger att jag borde bli skådispelare, efter som mina tårar är falska och att han inte äns slog mig, han ber mig sluta gråta men, Mina tårar faller och jag kan inte hindra dem, för mig känns de väldigt äkta. Det gör ont i bröstet när jag gråter jag känner mig död, jag kan knappt andas. Det ända jag tänker på är hur det hära ska sluta! kommer jag dö nu? vem ska ta hand om mina katter? VEM i helvette ska ta hand om mina KATTER? VEM? VEM? vem ska älska dom som jag gör? kommer han komma åka hem till mig och döda mina katter?
ÅÅÅÅ mamma förlåt! Victoria jag älskar dig! varför har jag ingen pappa som kan hjälpa mig? jag hatar pappor! vill döda alla pappor varför ska ni finnas om ni inte finns? kommer någon sakna mig? kommer någon märka äns att jag är borta? är döden läskig, nej det kan den inte vara mormor och morfar och min lilla kevin finns ju dära! jag blir inte ensam, men min älskade Victoria blir ensam Förlåt Victoria.
Det är dom tankarna jag har i mitt huvud när han slår mig. Jag brukar vakna upp ur mina tankar när han sitter och gråter eller har hämtat is för att ta ner svullnaden på mina armar, ben, ansikte, och ryggen. Det brukar oftast vara ett baeccon paket eller en is kloss.
Han säger förlåt och att det aldrig ska hända igen! men jag är inte där jag är död inombords, jag hade förväntat mig att dö! i bland så önskar jag bara att jag hade dött! eller att grannarna hade hört när jag skrek! eller skrek jag inte? joo det måste jag ha gjort!
Två Vacker Dikt
Hand över min mun och näsa
Kan inte andas
inser
Skriker ljudlöst med ögonen
ovanför hans tunga hand
Inget rop
Ingen hjälp
Det glimmar i det svarta
Luft!
Vad är luft…?
Jag ligger och tittar...
(Skriven på kvinnojouren)
Jag ligger och tittar runt i rummet, Det rum, som nu och en tid fram skall vara mitt hem.
Jag andas in luften, den luft, som jag nu och en tid fram skall andas in. Jag vänjer mig vid lukten, lukten av trygghet.
Men jag är ändå rädd. Jag tänker på alla de rädda kvinnor, som har andas i detta rum, Som ändå, av omgivningen av trygga väggar, har skakat och ängslat.
Jag tänker på de, som jag, har legat i sängen och gråtit i kudden. Jag känner mig ene, men jag är inte ensam.
Jag känner mig svag, och jag vet att här har suttit många som känt som jag. Men tillsammans är vi starka, ändå att vi inte vet vilka vi är.
Välkommen till min nya blogg!
I denna blogg så ska jag skriva om kvinnomisshandel. Hur det känns och leva i rädsla,ångest,förvirring och i skam, mm.
Hur det känns att vara utsatt av den man älskar över allt annat, men samtidigt bara önskar han döden, att vilja dö när slagen kommer så man slipper lida. Hur man lär sig sina knep för att inte få han arg, hur man anpassar sig hur man pratar eller undviker att berätta vissa saker som har hänt, för att man är rädd för att få stryk eller höra hur äcklig hora man är eller hur dum i huvudet man är eller hur tjock man är!
Jag kommer att berätta från mina egna erfarenheter, jag kommer självklart också skriva hur just du kan få den bästa hjälpen. Eller hur du kan sakta men säkert ta dig hur missären du just nu lever i.
Detta gör jag också så klart för att bearbeta mina upplevelser, minnen, tankar och ångest.
Tyvärr så har jag inte bara skadat mig själv, jag har även skadat dom jag älskar mäst! Min Familj!